Inge roligt nu...

Första återbesöket såg hoppfullt ut Martin hade blivit bättre och reagerade inte på böjprov. Vi tog det säkra för det osäkra och behandlade båda hovlederna fram en gång till och mera butta. Nytt åb inbokat v.49. Hem och bygga liten rasthage.

Andra återbesöket hade det inte hänt någon större skillnad på. Trots kilsulor, korta tår och specialskor. Han är ohalt och utan reaktion på böjprov och rakt spår. MEN på böjt spår blir han halt hö fram. Blir så lessen i ögat. =(

Veterinären anser att vila är bästa medicinen nu. Så hem och vila åtminstone tre månader med en koll på böjt spår efter två månader. Martin som redan nu har börjat äta upp inredningen pga av tristess... Hujedamej, vart ska detta sluta....

Matte tröstar sig med att rida Raisan och Coppe mellan varven. Åtminstone något som dämpar den värsta ridabstinensen tills Martin är på benen igen....OM han nu blir det någon gång....

Jahapp, nu har två månader lite drygt gått och Matte gjorde en ny koll av Martin...Han var vild och busig med tonvis av överskottsenergi som resulterade i rejäla glädjeskutt och explosioner av urladdningar... Matte tyckte nog inte det var så skoj att han gjorde så, för sedan när han väl hade lugnat ner sig och börjat trava.. så var han självklart lika halt som för två månader sedan. Usch och fy.... nu börjar den här resan upprepa sig... tycker inte om vartåt det lutar.... Ska Matte aldrig få tag i en häst som håller sig hel och frisk?? Nu börjar jag verkligen tycka synd om henne.

I slutet av februari ska besked lämnas till vet om hur det går med tillfrisknandet... men jag tror inte Matte kommer orka vänta så länge... hon ringer nog och rådfrågar redan till veckan... =(

so long // Ronessa